Problem med svanstippar på shibavalpar

Ett fenomen som är ganska vanligt inom shibavärlden är att svanstipparna hårdnar och till slut dör på små shibavalpar, oftast i åldern 2-4 veckor. Detta på grund av att blodcirkulationen stryps ute i svanstippen. Många uppfödare ute i världen har drabbats av detta i någon kull under årens lopp. Här kommer några tips hur man kan hjälpa valparna så att svanstipparna kan räddas.

Text & foto Annika Mårtensson

Min första erfarenhet av det här med svanstippar som dör av på valpar, var i min tredje kull som föddes 1997. Det började med att svanstippen såg ut som en pensel som doppats i färg och sedan fått torka utan rengöring. Jag förstod ingenting eftersom jag aldrig hade sett detta tidigare. Jag ringde till Kerstin Germundsson som på den tiden hade Manlötens kennel. Hon hade hört talas om detta fenomen, men visste inte heller vad man kunde göra åt det. Tippen blev hårdare och hårdare och valpen fick jätteont. Till sist kunde jag inte röra vid svansen utan att valpen skrek. Valpens svanstipp dog till sist helt och hållet och fick kapas av veterinären. 

När nästa kull drabbades tänkte jag att något måste man ju kunna göra åt detta. Jag måste också tillägga att denna gång var jag mycket observant på svanstipparna på valparna och har varit det ända sedan den första kullen.

Så när svanstipparna började se ut som ”penslar som doppats i färg men man glömt att skölja” av igen så började jag smörja dem med en fet salva. Jag valde Idomin. Jag smorde och masserade och valparna skrek varje gång för de hade ont i sina svanstippar. Vad som händer är att pälsen blir stenhård runt om och stoppar blodtillförseln. Jag masserade och smorde så länge det behövdes tills pälsen lossnade i tussar runt tippen. Då drog jag av allt det som lossnade. På vissa tippar kan man liksom lyfta av hela toppen av pälsen, men tippen sitter kvar blodig då förstås för skinnet, som har lossnat, följer med. När det har gått så här långt gör det inte längre ont på valpen.
Efter det tvättar jag tippen med klorhexidin-lösning och låter den vara i fred. Det bildas en ruva och när ruvan trillar av så är tippen helt naken men sitter kvar. Om man gör så här får med andra ord valpen behålla hela tippen.

I en av mina senaste kullar drabbades alla valparna av detta och de fick det rejält. Jag smorde och tvättade i en hel vecka innan jag kunde lyfta av pälsen på tippen. En hade bara lindrigt så den gick det fort med, men en hade rejält och skrek varje gång jag tvättade och smorde, men här gäller det att tänka att valpen får ännu mer ont om jag inte gör detta när den är liten.
Alla valparna har mycket fina svansar nu.

Chonix Fusayo 7 veckor

Pälsen växer sedan ut på tippen när valpen byter päls. Sänder med ett foto på en av valparna i min senaste kull där ni kan se hur svanstippen ser ut när den är läkt. På en del vuxna hundar kan man fortfarande se att tippen är naken om man delar på de yviga håren längst ut på svansen. Detta ser man bara om man vet vad man letar efter. Tro nu inte att jag har detta i alla mina kullar men under årens lopp har jag fått det i vissa kombinationer.

Ingen veterinär som jag har pratat med om detta har hört talas om det och har därför ingen som helst erfarenhet hur man ska göra. Min personliga teori är att anlagen måste ligga hos båda föräldrarna för att valparna ska drabbas. För i vissa kombinationer har mina hanar gett detta men inte i andra.

Svanstippsproblemet tror jag inte beror på fel mat eller för mycket mat eller att de växer för fort. Jag gör likadant med mina kullar och valparna i de senaste kullarna har i varje fall fått samma mat i och ändå blir det så. Mina tidigare kullar var från helt andra linjer och här dök det också upp och på den tiden fick tikarna annan mat.

En möjlighet är ju att det både är ärftligt och är matrelaterat. Vissa valpar kanske inte kan tillgodogöra sig alla näringsämnen i tikens mjölk och drabbas därför. Medan andra valpar i samma kull tillgodogör sig allt i mjölken och förskonas från detta.

Teorierna är många, men det viktigaste är dock att jag, som uppfödare, kan hjälpa mina valpar så de förskonas från att bli av med en bit av sina svansar.